Gyllene, del 2

Nu har det hänt. Mitt liv har officiellt peakat!:

Richard Herrey tror att jag är ung!!!! ❤

Om han bara visste hur mycket jag älskade (och eventuellt älskar igen) min favorit-Herrey när jag faktiskt VAR ung. Idolbilden på honom på baksidan av debutalbumet var liksom helt skrynkligt av alla slabbiga lekisbarnspussar. Framsidan:

är jag hög på herrey-uppmärksamhet eller håller den här bilden förvånansvärt bra?!

OBS att jag även fortfarande kan hela texten till deras svenska cover på ”Footloose” – ”Kom loss” (logisk titel). Fast det var ”Ingenting som hindrar mig” , brödernas version av ”Break my stride”, som var favvo. Startskottet (?) för en lång och stolt tradition: svensk plastreggae!

(börjar förresten bli kusligt hur stor del av denna blog som kretsar kring guld och/eller fotbeklädnad…)