Kategoriarkiv: Bäst just nu

Yay! Alla älskar Fonda Rae!

Charlie Yin är en kille i San Francisco som kallar sig Giraffage när han gör sina fluffiga, släpiga och helt underbara produktioner. Even though, Feels och hans r’n’b-remixer hörde till några av förra årets absolut finaste låtar, och även mest tidstypiska när det kommer till 2012-soundet.  Kanske skulle man kunna placera låtarna i något av postdubstep-facken, men själv kallar Giraffage sin musik för ”sample-based pop”. Och han är ju något av en magiker/finsmakare när det kommer till just samplandet.

Här på nya och superfina låten Close 2 me som kommer finnas med på albumet Needs (release 12:e februari) så finns det kopplingar till en ljuvlig gammal postdiscopärla som jag tänkte vi skulle snacka mer om:

Tjejen med den coola rösten heter Fonda Rae och det här är hennes, och Wishs, grymma Touch me (all night long) från 1984. ÄLSKAR den! Asså synthmelodin… ❤

Kolla vad snygg:

fonda rae

Kanske känner du igen låten från filmen  A nightmare on Elm Street 2: Freddy’s revenge?:

eller från covern som brittiska sångerskan Cathy Dennis gjorde till en hit 1991. Jag tror att det är hennes version som Giraffage hämtat sina sampligar mest ifrån. Så här kunde det se ut när hon körde den live i tv, varsågod för tight kroppsstrumpa med cutouts och halvpolo + AWESOME 90-talsmoves! + frisyrtips (seriöst, så snygg!):

(Obs Cathy Dennis är också en powerkvinna som skrivit svinmånga hits åt megastjärnor, bland annat Kylies Can’t get you out of my head)

Fonda Raes låtar återanvänds gång på gång i pophistorien, till exempel så lade basgången i hennes Over like a fat rat grunden till Eric B. & Rakims debutsingel Eric B. is president. Hon visar sig också vara poppis bland vår tids moderna producenter som älskar r’n’b-sångerskor (och att smurfa till deras röster). Även favvon Starslinger samplade i höstas Fonda Raes sång (Over like a fat rat) på sin poppiga traplåt Take this up:

Nu blir ju det här inlägget svinlångt men måste bara posta EN video till! Här gör Fonda Rae (fortfarande skitsnygg!) Touch me på en nyårsfest i NY 2011:

Party!!

Taggad , , , ,

Saxparty

Dagens bästa softrock står Real Estate-mannen Matt Mondanile för med sitt projekt Ducktails. Albumet The Flower Lane släpps i nästa vecka. Där finns fina Letter of Intent med och pärlan Under Cover.

I den är både gitarren och framförallt saxofonen precis sådär mjuka som man vill ha dom!

Saxofon är ju ett lite vanskligt instrument, man vill ju att den ska va såhär:

Image

Men kan, som vi tidigare märkt, lätt gå ganska snett om man inte aktar sig:

Image

Kenny G i discons Midgård?

Och ibland hamnar man liksom exakt mittemellan:

Taggad , ,

Shlohmotion

Den släpiga musikens mästarproducent bjöd på ny låt i natt å jevvlar vad bra den va!

En ep kommer 5:e mars och gästas av How To Dress Well, yay!!

Men glöm för guds skull inte den här gamla remixen nu mitt i alla goda nyheter:

chilla

chilla

Taggad ,

Genicover

Image

Bara som en liten paus i vanliga produktionsjobbet (med kommande Solange-grejer kanske? hoppas!) så bestämde sig Blood Orange aka Dev Hynes aka geniet bakom några av förra årets absolut vackraste låtar att göra en hemmacover på sin kompis Kindness ”Cyan”. Resultatet? Ljuvligare än ljuvligast!

Han har tydligen använt trummor från den här pärlan, Sky Ferreiras ”Everything Is Embarassing”:

Dev Hynes lyckas liksom alltid med ett perfekt mått av 80-talstryckare utan att bli cheezy. Och får låtarna att låta precis så där lösa i kanterna som man vill att dom ska vara.

Vad tror ni, kommer förra årets mest lovande producent slå igenom stort 2013?

Minns när han kallade sig Lightspeed Champion, gjorde skrammelindie och döpte låtar till extremt twee titlar som ”Everyone I know is listening to crunk”?

Image

guldmedalj i indiepoplook, Twee-VM -98

Påminnelse: Det är inte första gången Blood Orange lyckas strålande med en cover:

Taggad , , , , , , , , ,

Vikten av ett par riktigt bra strumpor

benzel

Det finns nog ingen låt jag lyssnat lika mycket på senaste månaden som BenZels ”Fallin’ love” – en ljuvlig hybrid av släpig r’n’b och studsig pop, mjuk, precis som all bra modern musik är just nu.

Genierna bakom låten är två japanska tonåringar, Yoko Watanabe och Umi Takahashi, bara 16 (!) och 15 (!!) år gamla. Som om den infon inte var mindboggling nog så träffades dessa barn enligt internetsägnen på ett nätforum för ”hypoallergenic ankle socks” (<– Läs gärna en gång till och låt sjunka in) och fann varandra i en gemensam kärlek till 90-tals-r’n’b och J Dilla.

Håller tummarna för att denna perfekta story inte är ihopkokad av något diaboliskt promotion-mastermind för att få musikjournalister att implodera. Skulle vara så deppigt om det är typ Damon Albarn som spökproducerar. Har inte sett några bilder på  BenZel, aka Asiens mest lovande 2013, än men om dom inte finns på riktigt hur kan dom då twittra så mysigt?:

BenZel älskar Jessie Ware och strumpor

BenZel älskar Jessie Ware och strumpor

Det kan ju omöjligt va Damon som gjort den där ascii-katten? Häromdan bytte de även kattvideolänkar med en annan intressant ung producent just nu, norske gullisen Cashmere Cat.

Ja just det, det finns en video till ”Fallin’ love” nu också. Den utspelar sig på flickrumshemmafest bland hångel, fluorescerande underkläder och massor av rave-relaterat krimskrams.

För hipstrig? Eller helt perfekt? Förutsätter att alla sockar i videon är godkända av BenZel själva:

ravesockar

ravesockar

BenZel remixade Jessie Wares ”If you love me” för några månader sen och snart kommer deras remix på James Blake & Wiz Khalifas ”I never learnt to share”. Här kan man höra ett lovande smakprov:

Taggad , , , , , , , , ,