Ny helg, ny pod! Den här gången med snillet som fixat så att Jenny & Vänner uppfanns: Peter Björklund! Vi hängde på Barbro och surrade om oljefat, Mariah Carey och techno + spelade våra låtfavoriter just nu:
Snart på itunes också! Alla itunes-lovers kan trösta sig med avsnitt #3 sålänge där Iman Hazheer spelade en massa ny rap
gold all in my vädursarmband
:´( Y U no happy Hudson Mohawke?
Ni har väl inte missat depresseddjs.tumblr.com? Nån som antagligen plöjt igenom en och annan mp3-blogg senaste åren såg ett mönster och har samlat mer eller mindre knäckta dj:s och producenter till en lång kavalkad av stirra i fjärran/darra med underläppen/gömma ansiktet i händerna-bilder.
Kul! Men också en (förvisso mild) variant på den där jobbiga gubben på krogen som brukar säga ”Varför ser du så sur ut? Leeee lite gumman!” till tjejer.
Även supergulliga, välmenande fans verkar inte kunna hålla sig från att be om leenden
Att se emo ut triggar uppenbarligen ofta igång nåt slags ”gaska upp dig!”-instinkt hos en/folk. But why? Diskutera!
Man får självklart se ut hur ledsen ut man vill på bild, men ett tips till producenter som skulle vilja sticka ut från mängden just nu är att jobba lite mer som DJ Koze:
Emo + mc² = succé (enligt Einsteins teori om dj-image)
Lyssna gärna på DJ Kozes och Caribous nya låt som kom häromveckan, den är go!
Trots det extremt tröttsamma faktum att hon är naken och han är påklädd och att ”storyn” utspelar sig på spa (?), så får den här videon att känna mig som om jag hackat lök i timmar. Kan ju bero lite på att Stay är bästa topplisteballaden på år och dar. Och så är ju det där sluta-mima-mitt-i-textraden-tricket väldigt effektfullt alltså.
Plötsligt händer det!
2013 blir lite härligare från och med den 8:e februari. Då spelas nämligen första avsnittet av Jenny & Vänner in. Det är en pod där mina vänner och bekanta som har stenkoll på ny musik får ta med sig sina allra bästa låtar just nu (obs jag tänkte peta in mina favoriter också) och spela dem för dig.
Poden görs varje helg på olika favvo-uteställen i Stockholm så att man hela tiden kan ha öl inom en armlängds avstånd + smidigt kan glida över till ett dj-bås direkt efter inspelningen. Jenny & Vänner är nämligen inte bara en pod utan även en klubb (javeeet, mind BLOWN, eller hur?!)
Premiären för Jenny & Vänner hålls i Under Brons Röda Rummet den 8:e februari och första gästen är ett riktigt drömnamn, inte bara en popstjärna utan också personen bakom Sveriges bästa och mysigaste musikblogg: Lisa Milberg!
Ni hittar Lisa, Peter Björklund (aka landets mest uppstyrda klubbfixare och podproducent och en jävel på framtids-r’n’b) och mig i dj-båset 22-02. Missa INTE denna premiärfest! Eller själva poden som kommer dyka upp för lyssning asap efter inspelning.
Mer info kommer framöver hittas här och på Jenny & Vänners fb-sida
Och här kan du läsa om dagens bästa nyhet
Om ni vill peppa lite inför denna goa grej kan ni lyssna på min best of januari-spellista jag knåpade ihop nyss:
Här hade det ju inte varit jättetråkigt att vara i publiken om man sägerrrrr:
Denna mystrio, Solange, Oliver Sim från The xx och Dev Hynes/Blood Orange, kunde man se på klubben XOYO i London häromveckan. Låten som dom gör en cover på är Nicole Wrays gamla Make it hot, en av de där r’n’b-singlarna som präglades hårt av Missy Elliott- och Timbaland-soundet som var så sjukt stort i slutet av 90-talet.
Extrem 1998-känsla (den jordiga, guldiga, gräddvita färgskalan!) i videon också där Aaliyah och Ginuwine och lite andra Missy/Timbaland-protegéer dyker upp här och var:
(även fin Azealia Banks-feeling på flätorna och cowboyhatten)
Både Dev Hynes och the xx (kanske Solange också?) är ju något av mästare på covers, glöm t.ex. inte den här fina som jag skrev lite om för ett tag sen:
/codehttp://vimeo.com/58444378#code
Kolla på Whateverest. En film om Marius Solem Johansen, killen i videon till Todd Terjes låt Inspector Norse (regissören Kristoffer Borgli har gjort båda)
Är osäker på exakt hur mycket som är hittepå, men önskar i vilket fall att jag också kunde vara en person som lever livet liksom genom å underhålla sig själv lite mer. Och att jag hade såhär fina ravemoves
Såg ni när Obama svor presidenteden? Och när hans hovsångerska/BFF snodde showen?
Avgudar Beyoncé och visst var hon drottninglik och allt det där (kolla bara hur hon sliter ut hörsnäckan som en boss vid 1.54 och bara KÖR!).
Men popvärldens first lady fick oväntad konkurrens. Otippad vinnare i patriotiska anthem-VM blev…
Kelly Clarkson! Har någon någonsin lyckats få gamla dängan My country tis of thee, dvs falska God save the queen, att låta så mjuk och sorgset vacker? Men samtidigt mäktig! Marschtrummorna och blåssektionen gör verkligen sitt jobb där, men KC själv är ju helt fantastisk.
Till Queen B:s försvar ska sägas att hon ju faktiskt tävlar mot flera klassiska tolkningar, bland andra Whitneys legendariska Superbowl-version under Gulfkriget:
och när Marvin Gaye, som enda artist ever, lyckades få en nationalsång att bli cool:
Nu har det hänt. Mitt liv har officiellt peakat!:
Richard Herrey tror att jag är ung!!!! ❤
Om han bara visste hur mycket jag älskade (och eventuellt älskar igen) min favorit-Herrey när jag faktiskt VAR ung. Idolbilden på honom på baksidan av debutalbumet var liksom helt skrynkligt av alla slabbiga lekisbarnspussar. Framsidan:
är jag hög på herrey-uppmärksamhet eller håller den här bilden förvånansvärt bra?!
OBS att jag även fortfarande kan hela texten till deras svenska cover på ”Footloose” – ”Kom loss” (logisk titel). Fast det var ”Ingenting som hindrar mig” , brödernas version av ”Break my stride”, som var favvo. Startskottet (?) för en lång och stolt tradition: svensk plastreggae!
(börjar förresten bli kusligt hur stor del av denna blog som kretsar kring guld och/eller fotbeklädnad…)
Idag när jag stod å väntade i Västermalmsgallerian på en man som skulle intervjua mig om Jerry Williams (jag veeet, wtf-kvoten är fylld för hela året, ett resultat av min nya ”säg ja till allt”-giv ) och tänkte att ”nu kan saker inte bli så mycket konstigare” så blev dom mycket konstigare!
Västermalmsgallerian har ju vanligtvis lika mycket själ som typ Jan Björklund och därför kändes det som inget mindre än ett tecken från Gud när den här pärlan plötsligt hördes i högtalarna:
En av förra årets finaste låtar från en av förra årets bästa producenter, New York-killen Chris Malinchak, en mästare på den mjuka housen. Och även en kung, nä KEJSARE, av duckface visade det sig.
brooding
heej
he’s the hero Gotham deserves, but not the one it needs right now
Låt nu inte detta Zoolander-faktum förstöra utan FÖRHÖJA lyssnarupplevelsen!
Vill ni höra mer av den mjukaste musiken från 2012? Eeh klart ni vill! Jag har samlat den på soundcloud (följ mig!), här är två av seten, de med mest mjukhouse i sig:
Infinity Jenneth 